2009-11-19

Effekter och aspekter av psykedelisk dans och musik

Mitt livs djupaste glädje har sin utgångspunkt i den psykedeliska musiken, och särskilt i den psykedelisk trancemusik. Psykedelisk musik finns inom i stort sett alla musikgenrer och kan beskrivas som surrealistisk och drömsk. När jag rör mig till musiken (dansar) uppstår en djup kroppslig och mental avslappning som ackompanjeras av harmoni, belåtenhet, glädje, frihet från oro och bekymmer, och en kärlek till sig själv och andra. Här ska jag skriva ingående kring olika aspekter av utförandet och upplevelsen, och jag har mina egna efarenheter som grund.

Upplevelsen i psykedelisk dans
Den mest tydliga och anmärkningsvärda effekten kan beskrivas som rysningar, men mycket mer djupgående än begreppet vittnar om. Det känns i hela kroppen och kan beskriva som en dusch av euforisk glädje som kittlar genom alla celler. Tillståndet kan vara i flera minuter, dock med varierande intensitet på olika ställen i kroppen. I detta tillstånd blir sinnet oerhört avslappnat vilket får till följd att musiken påverkar kroppen och sinnet mer, dansen blir mer spontan och avslappnad, och upplevelsen av musiken blir mer och mer underbar.

En träningssak
Nu för tiden har jag mycket lättare för att komma in i den kroppsliga och mentala sensationen som jag beskrev ovanför. Det sker i princip så fort jag sätter på musik och börjar röra mig. Till en början upplevde jag bara fragment av euforisk glädje, och många gånger har jag dansat både hemma och på ravefester utan att ha upplevt något alls. Det tycks vara en träningssak. Den studie som Leeds universitet gjorde, som togs upp i Rave New World (1) visade också att de som regelbundet besöker rave-fester och dansar har mycket lättare för att nå bra upplevelser, vilket bekräftar att det är en träningssak.

Den psykedeliska dansen
Dans avser i denna kontext enbart olika kroppsliga rörelser och det finns inga bestämda regler eller mönster. Den som dansar gör det för sin egen skull, för i momentet av rörelse möjliggörs en underbar kroppslig och mental känsla. Hur själva dansen ser ut saknar helt betydelse eftersom det är den individuella upplevelsen som står i centrum.

Förr dansade jag ofta intensivt till musiken, men det är inte nödvändigt för att man ska få en bra upplevelse. Snarare tvärt om har jag märkt att det är små men väldigt spontana rörelser som är har betydelse. Jag hoppar inte, utan gungar istället mer med benen och lyfter dem då och då. En grupp rörelser som uppstår frekvent är vridningar av huvudet fram och tillbaka, och det stimulerar mig till att vända fokus inåt mot den mentala upplevelsen.

Ibland frigör jag kroppsdelarna. Det betyder att jag låter dem bryta sig loss från ett repetitivt rörelsemönster som de har hamnat i. Sinnet har en tendens att tro att det kontrollerar rörelserna när de upprepas, men genom att en kroppsdel gör en oväntad och oförutsägbar rörelse bryter de sinnets inbillning av kontroll och spontaniteten bevaras, som behövs för att förbli avslappnad. Frigörelsen av en kroppsdel kan innebära en stor rörelse eller en liten rörelse men den skiljer sig från det tidigare rörelsemönstret. Den spontana frigörande rörelsen får sin inspiration från något ljud som man för tillfället hör i musiken. Själva dansen tycks för övrigt karakteriseras av ständig repetition och frigörelse i växelverkan, och konsten tycks vara att hitta en balans mellan repetition och variation.

Platser
Det är vanligt att folk träffas på fester (rave-fester) och bildar en gemenskap där alla dansar individuellt till den psykedeliska musiken, och gemenskapen i sig bildar till en unik upplevelse, men det går utmärkt att dansa hemma i sin ensamhet. I ensamheten finns fortfarande möjlighet till att gå in i sig själv och nå underbara upplevelser i samband med musiken, och möjligtvis kan man mer ostört experimentera med en djupare koncentration när man är ensam.

Om psykedelisk musik
Kriterierna för bra psykedelisk musik är inte dem samma som för exempelvis pop-musik. Syftet med den psykedeliska musiken är inte att dansaren ska tycka att musiken i sig själv är bra. Istället är syftet att musiken ska producerar bra upplevelser, och psykedelisk musik kan använda sig av de mest märkliga ljud och kombinationer för att stimulera till spännande upplevelser. Det är möjligt att en stund dras in i musikens surrealistiska värld och uppleva underbara känslor, och när samma låt spelas vid ett annat tillfälle kan det vara svårt att veta vad som egentligen var ”bra” med musiken i fråga. Ett låt-exempel som jag personligen upplevde detta i samband med, är Wild Princess av Yudhisthira.


Det som utmärker Wild Princess är en till hörsel nästan slumpmässig kombination av ljud, men som ändå har ett tydligt sammanhang (och här hörs en balans och växelverkan mellan repetition och variation som jag beskrev om i stycket om dansen). Alla har en personlig smak och viss musik är inte tilltalande hur man än lyssnar på den. Ett bra tips är dock att inte vara för snabb med att döma musik som antingen bra eller dålig.

Om öppenhet och stängdhet
När dansaren är ”öppen” uppstår dansen naturligt. Om dansaren däremot är stängd kommer dansen att kännas konstgjord och stel, och musiken är inte stimulerande. Alla kan digga till takten av en basgång, även om diggandet blir mekaniskt. Det är när personen är ”stängd”, men väldigt gärna vill dansa, som det mekaniska diggandet uppstår. Trots försök uppstår inte den härliga och spontana kroppsliga känslan.

I motsats till det mekaniska diggandet står det spontana diggandet. Här upplevs det som att musiken tar övertaget och styr kroppen. Det finns ingen ivrig vilja att digga, men kroppen gör det automatiskt. Upplevelsen av kroppens spontana rörelser i samband med musiken är i sig själv en underbar upplevelse, och en viktig grund för vidare upplevelser.

Förmågan att vara öppen är en träningssak. Intressant att notera är att öppenheten inte är begränsad till musik, utan rör alla sinnesintryck. Exempelvis finns det få saker som är mer intrycksfulla än höstens alla färger i skogen. Om individen är ”öppen” kan alla de starka gula och röda färgerna producera en stor glädje i kroppen, som är mycket lik den typ av euforisk glädje som upplevs i samband med psykedelisk musik.

Om eufori
Den euforiska glädjen är inte ”manisk”. Den är i samband med en harmoni och saknar inre stress och iver.

Referenser
1. "Rave New World", Equinox, Channel 4, 1994. (fanns på youtube för något år sedan).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar