Vad zen är och inte är, och om västerlänningar

Avhandlingen Erfarenheter av zen av Sten Barnekow är intressant i sig själv, men innehåller även referenser till många intressanta studier. Här följer två andrahandsreferat på min bedrift, och en egen tunn reflektion:

En summering av zen ges av Robert H. Sharf, Asspcoate Porfessor of East Asian Religions vid McMaster University i Kanada:

Zen är verken en religion filosofi eller doktrin, zen är inte ens en andlig teknik utan bara en ”ren erfarenhet” i sig; en ren erfarenhet bortom ord, tanke, rit, regler, ikoner och organisation: bortom historia och kultur. Dess kvintessens är formulerad i koanen, en obligatorisk eller irrationell gåta avsedd att bryta genom intellektet för en förståelse av det ”eviga ögonblicket”. Men det är, menar han, en bedrövlig felställning av traditionell zendoktrin. Klassisk zen är en av de mest ritualiserade och omsorgsfullt koreograferade formerna av buddhistisk klosterpraktik. Ändå uppkommer det en föreställning om zen som en erfarenhet av enhet med allt … (Sharf, 1995a: 107f, 142; i Barnekow, 2003, ss. 118-9).

Vidare menar Sharf att:

… traditionell kinesisk och japansk zen var aldrig inriktad på att alstra upplysningen som erfarenhet, utan på att fullända buddhaskapets rituella utförande. Den moderna föreställningen att munken måste erfara satori innan han kan ärva dharma är helt enkelt inte korrekt. Inte ens i modern tid är förekomsten av upplysning särskilt framträdande i rinzai- eller sotohallar. (Sharf, 1995a: 107f, 142; i Barnekow, 2003, ss. 119).

Västvärlden har en uppfattning om zen som skiljer sig från den i öst, och därför är det intressant att se vilka västerländska personer som söker sig till zen, för att sedan fråga sig om zen egentligen är ett lämpligt val.

Enligt undersökning (Preston 1988: 18-21,41, 6off; i Barnekow, 2003, ss. 531-2) attraherar zen en särskild typ av person, och beskrivs som: mellan tjugofem och fyrtio år, vit, urban, arbetade heltid, medelklass, politiskt liberal, frånskilda eller ensamstående, högutbildad, och nästan alla hade använt marijuana eller provat psykedeliska droger, men såg ingen koppling mellan det och dragningen till zen. Preston menar att motiven för att utöva zazen ofta var besvikelse på livet, standardroller och de belöningar som det amerikanska samhället tillhandahåller, och ett desperat sökande efter ro. Hälften såg en koppling mellan sin ankomst till zen och en livskris, och förtvivlan över livet medförde att de stannade.

Jag är säker på att många västerlänningar förväntar sig något helt annat än den institution zen egentligen tycks stå för.

Tips: en intervjuv med Barnekow.

Referenser

Barnekow, Sten. (2003). Erfarenheter av zen. Nya Doxa. Nora

Preston. (1988). Du får kolla upp själv i Barnekows referenslista.

Buddhism som sinnesberövande praktik

Det är känt att hjärnan börjar halucinera i brist på sensorisk stimulans, som exempelvis vid placering i den sinnesberövande tanken. Buddhismen syftar i sin praktik till att minska den sensoriska stimulansen och därmed förorsaka lustiga sällsynta upplevelser. Visserligen isolerar inte den buddhistiska praktiken individen från alla sinnesupplevelser som den sinnesberövande tanken gör, och inte heller leder den till samma typ av halunisationer, men den buddhistiska praktiken fungerar och verkar i liknande riktning.

Buddhismen definierar obeständighet (impermanence) som det mest centrala begreppet. Det innebär att ingenting består – verken fysiska föremål eller mentala fenomen, och därför är att ingenting är värt att fästa sig vid, ty det är bara till mentalt besvär att fästa sig vid något som ändå inte kan bestå. Genom att inte fästa sig vid några sinnesintryck distanseras man ifrån dem, och det kan ses som ett sätt att mentalt isolera sig från sinnesintryck. Vidare definierar buddhismen ett begrepp som på engelska kallas för equanimity, som innebär att alla upplevelser är likvärdiga. Både glädje och sorg är i sig själva enbart upplevelser och innehåller ingen vässäntlig skillnad, och således kvittar det vad man upplever. Buddhisterna gör praktik av equanimity vilket betyder att de tränar sig mentalt (mediterar) för att verkligen (in)bilda sig själva om att alla sinnes-upplevelser är jämlika ända tills de faktiskt upplever det. Att få hjärnan att uppleva att allt är likadant är ännu ett sätt att distansera (isolera) sig från sinnesintryck.

Den buddhistiska praktiken går ut på att varje dag träna hjärnan till att självmant distansera sig från sinnesintryck, och när hjärnan slutar betrakta sinnesupplevelser som betydelsefulla, och därmed ignorerar dem uppstår märkliga mentala fenomen, liksom fenomenet halunisationer uppstår hos den som berövas alla sinnesupplevelser i den sinnesberövande tanken. Om de märkliga fenomenen som uppstår genom buddhistisk träning innehåller någon universell insikt, sanning, och visdom låter jag vara osagt.

Hallucigena upplevelser och samband med religion och Buddha

Jag hittade till mitt intresse en video med en person som har byggt en egen sensory-deprivation-tank, vars syfte är att isolera individen från alla sinnesintryck. Han förklara ingående processen som börjar med att individen upplever avslappning men slutligen börjar hallucinera i brist på normala sinnesintryck.

Låt mig spekulera löst. I en av buddhismens högst värderade text står det att buddha har olika övernaturliga krafter – han kan bland annat flyga genom rymd (space), och han gör det dessutom med benen i kors (1). För alla buddhister med fötterna på jorden är det svårt att veta hur man ska tolka detta. Min spekulation är att Buddha mediterade en hel del och lärde sig hallucinera, och hallucinationerna (miss)tolkade han som diverse övernaturliga krafter (en annan tanke är att Buddha eller hans efterföljare har haft en livlig fantasi).

Den högsta graden av koncentrationsmeditation beskrivs som neither-perception-nor-non-perception, och nivåerna innan dess beskrivs bland annat med ord som space is infinite och consciousness is infinite (2). Min fundering är om buddhisterna lyckas stänga ute sinnesupplevelser på nivån som beskrivs med neither-perception-nor-non-perception, och om det kan leda till liknande hallucigena upplevelser som i den sinnesberövande tanken.

En annan person som upplevde att han förflyttade sig genom rymden (space) trots att han bara satt i en fotölj var en av BBC’s reportrar som valde att testa mescaline inför kameror (3). På 60-talet var den hallucigena drogen inte var förbjuden, och hans berättelse vittnar om likheter med de påståenden Buddha har gjort om att han kunde flyga genom rymden (med benen i kors).

Harvard har även gjort en studie 1962 där blivande präster tämligen ovetandes fick prova LSD. En statisitsk analys gjordes och det var omöjligt att urskilja de religiösa upplevelserna från placebogruppen från de upplevelser som kom från personerna som fått LSD (3). Det är möjligt att avfärda likheter mellan hallucigena upplevelser och religiösa upplevelser som nonsens, men experimentets resultat talar för att det finns betydande likheter och möjligtvis kan delar av buddhismen, och annan religion förklaras som hallucigena.

Referenser

1. The middle length discourses of the Buddha – Sutta 12 – The Greater Discourse on the Lion’s Roar. Passage 6. Läs online.

2. The middle length discourses of the Buddha – Sutta 8 – Effacement. Passage 4-11. Läs online.

3. Film: LSD – The Beyond Within (finns på youtube bland annat).

Varför jag avfärdar det buddhistiska forumet E-sangha

E-sangha – ett av världens största forum för buddhister – har råkat i blåsväder efter att flera medlemmar har anklagat administratörerna och moderatorerna för fundamentalism. De sägs också ha censurerat, diskriminerat och bannat folk på grund av att de för argument som inte stämmer överens med moderatorernas personliga åsikter.

Magnituden i folks upprördhet speglas bland annat på E-sangha alert, som är en sajt speciellt dedikerad till att framhäva orättvisorna på forumet. Upprördheten blir också tydlig genom det faktum att en Zen-präst har valt att stämma E-sangha för dikriminering. Det kan tyckas vara överdrivet att stämma ägarna av ett forum därför att man har blivit cencurerad och utkastad, men detta handlar om religiös diskriminering och det finns stränga lagar mot det i singapore, och det är från singapore som E-sangha drivs.

Personligen ger jag inte mycket för E-sangha. Den tiden jag var medlem där upplevde jag (liksom många andra) att det fanns en sträng syn på vad som klassades som buddhism. Det fanns inte mycket utrymme för att ventilera egna kreativa idéer. Forumet saknade en öppenhet inför andra människors förståelse av buddhismen. Jag kan rada upp exempel men det finns mer övertygande sådana på E-sangha alert.