Nyttan med att sitta ”rätt” vid meditation

Är liggande ställning verkligen den sämsta meditationsställningen, och är en rak lotusställning verkligen ett krav för framgång i meditation?

Kroppsställningens egentliga roll

Låt mig spekulera. Meditation förekommer ofta i stora församlingar där mängder av individer deltar. Stora församlingar där meditation förekommer kan vara yoga-grupper, och buddhistiska föreningar och kristna församlingar. När människor samlas i stora grupper för att utföra en aktivitet gemensamt, då uppstår en gruppkultur som inhyser normer för hur deltagarna ska bete sig. En norm som kan uppstå är kravet på att sitta i en viss sträng meditationsställning. Kravet kan grunda sig i att föreningen anser att mental slapphet är ett hinder i meditation, och därmed förbjuds en kroppsligt slapp ställning som är ett vittnestecken för mental slapphet. Självklart kan den enskilda individen vara mycket mentalt alert, men om individen ser slapp ut inför andra gruppmedlemmar, då påverkas medlemmarna negativt eftersom de tror att individen även är mentalt slapp. Individens val att sitta i en slapp ställning blir ett hot mot gruppens normer.

Med grund i ovanstående resonemang misstänker jag att den strikta lotusställningen snarare är ett uttryck för gruppens normer om att sinnet ska vara mentalt entusiastiskt till skillnad från slappt. Lotusställningen är därmed inte ett medel att tjäna individens meditation i första hand, utan ett medel att tjäna den kollektiva normen. Vidare tror utomstående individer att den strikta ställningen är ett krav för att nå framgång i meditation, medan så inte behöver vara fallet.

Liggande ställning

Argumentet är att liggande meditationsställning är sämst eftersom risken att somna är övervägande. Jag hävdar att om kroppen är utvilad fungerar liggande ställning utmärkt. På morgonen när jag har vaknat och är helt utvilad, då upplever jag väldigt bra förutsättningar för meditation och jag riskerar inte att somna eftersom jag är utvilad.

Slutord

Meditation är för många en kollektiv handling, men vägen till upplysning går inte nödvändigtvis genom ett kollektiv, och därmed blir kollektivets gruppnormer värdelösa och behöver ej föras in i den egna ensamma praktiken.

Problem med att kategorisera meditationstekniker - koncentrations- och insiktsmeditation

Insiktsmeditation och koncentrationsmeditation är två vanliga kategoriseringar av meditation, men jag tvivlar på att uppdelningen är så enkel.

Koncentrationsmeditation går ut på att fokusera enbart på ett objekt som exempelvis upplevelsen i magen av andningen. Insiktsmeditation går ut på att bli medveten om de mentala sensationer som uppstår som exempelvis tankar, känslor och intentioner.

Problemet med att dela upp de två meditationsteknikerna i två kategorier uppstår eftersom de är beroende av varandra och fungerar i samnärvaro. Vid koncentrationsmeditation blir akten av koncentrationen föremål för medvetenhet och insiktsmeditationen gör sig närvarande. Vid insiktsmeditation uppstår koncentrationen att bevara medvetandet.

Kategorisering av de olika teknikerna och avsikt att fokusera enskilt på en av dem må ha en funktion, men huruvida de olika teknikerna är åtskilda rent mentalt är en annan femma. Möjligtvis luras meditatören till tron att de olika teknikerna kan utföras separat i isolation från varandra.

Ta bort all distraktion

Kära läsare. Oavsett om du vill vara en mediterande guru eller bara ha lite lugn i sinnet finns det en enkel handling att genomföra. Ta bort all distraktion, och med det menas alla föremål liksom aktiviteter som inte är betydelsefulla. För att veta vad som är betydelsefullt jämför du aktiviteten eller föremålet med det du värderar mest i livet. Att slösurfa på youtube är ett nöje, men också ett exempel på en aktivitet som inte förhåller sig till det du faktiskt värderar långsiktigt i livet.

Jag provade själv att ta bort alla föremål och aktiviteter som faktiskt inte gav mig något. Rummet blev tämligen tomt på objekt men i den tomheten möjliggjordes ett lugn. Onödiga aktiviteter som jag avstod från gav mig tid till annat, och jag valde att lägga den tiden på meditation. Av någon anledning vill vi till viss del distrahera oss, och när vi slutar med det uppstår möjligtvis en rastlöshet eller depression, men att lära sig att möta det och istället lugna ner sig leder på sikt till ett mer behagligt sinne, och förmågan att ägna sig åt det som har ett större värde än att slapp-surfa.