Insikt genom förkast av associationer - spekulation i religion som snedsteg och psykedelisk musik som metod

Följande är intressant, men ett resultat av ett, ganska, ledigt tänkande

Vägen till visdom kanske går genom att förkasta invanda associationer – tankar om hur saker och ting förhåller sig. Förmågan att förkasta invanda associationer kan problematiseras och det ska jag inledningsvis försöka. Senare beskriver jag hur psykedelisk musik kan ge en effekt där känslan av associationer mellan olika upplevelser kan försvagas, och jag spekulerar i om samma effekt kan beröra även individens invanda tankar.

Jag inleder med ett citat där jag tidigare beskrivit hur vår uppfattning av vardagen är ett mönster av associationer, och där jag antyder att det mönstret måste förkastas.

"Visdomen nås genom vardagligheten, men en sådan tanke verkar mest göra tänkaren bekväm i att vardaglighet existerar som en verklighet enligt ett "vardagligt" mönster. […] I själva verket har vi gjort vardagen ytterst vardaglig genom vår tendens att fästa oss vid olika sätt att betrakta omgivningen – olika sätt att associera olika sinnesintryck med varandra. Vägen till visdom måste vara att åsidosätta invanda associationer, och finna nya, […]"

/2011/02/associationsformaga-och-den-kosmiska.html

Vägen till visdom kan antas bero på hur väl vi lyckas åsidosätta invanda associationer och följaktligen skapa nya associationer som är aktuella för just den verklighet som för tillfället gör sig gällande. Sökandet efter visdom kan dock ta en idiotisk form. När verkligheten blir beklämmande som under ständig oro, då gör vi tvärt om – istället för att lösgöra associationen mellan oroskänslor och olika följdtankar, så tar vi de oroliga följd-tankarna som ett bevis för hur verkligheten ser ut. Vi stärker alltså associationen mellan känslor och tankar istället för att lösgöra dem (och i när läget blir värre måste tänkbart en terapeut lösgöra associationerna). Förstärkandet av associationerna kan beskrivas på följande sätt och är karaktäristiskt för religiöst folk:

"Jag nämnde att oron undergräver visionen om framtiden för många av oss, och den undergrävda visionen av framtiden undergräver vi ytterligare med fantasin om att vi ska nå ett tillstånd där vi inte alls påverkas av orons obehag. Så, vi fantiserar om verkligheten och framtiden och tycker att den suger på många sätt, men är det reellt att fantisera ytterligare om en slags frigörelse i form av kosmisk visdom, nirvana, Gud eller whatever – tårta på tårta."

/2011/03/verkligheten-suger-och-detsamma-gor.html

Vad som sker är att individen associerar känslor av oro med tankar – oroskänslan underbygger en vision om framtiden som är plågsam – och individen kontrar den mentala tendensen genom att skapa en ”mot-vision” om en frigörelse – ett behagligt tillstånd – som himmelriket, nirvana, eller visdom.

Hur kan individen undvika den att idiotiskt förstärka associationer? En mental effekt jag minns innebär att sinnet förlorar känslan för det logiska sambandet mellan förnimmelser.

"Vanlig musik ger en tydlig känsla av sammanhang mellan melodier och rytmer och repetition. […] dark psychedelic [är] en genre som manar lyssnaren att ständigt försöka omtolka hörselintrycken för att bilda en känsla av sammanhang, men känslan av sammanhang är ibland omöjlig att uppnå. Inslag av kaos fragmenterar de rytmer och melodier som stundvis byggs upp, och det är intressant att notera att den övriga tillvaron snart också börjar upplevas som fragmenterad."

/2010/02/upplevelser-med-dark-psychedelic-trance.html

Jag beskriver sedan en mental situation där jag inte längre upplever det logiska sambandet mellan ett händelseförlopp som sker i rummet. Jag upplever även att fysiska fenomen inte längre sker kronologiskt. Jag konstaterar att även om jag förstår sambandet rent logiskt mellan olika fenomen, så upplever jag inte sambandet.

Jag tror den här upplevelsen är för vagt återgiven för att jag ska kunna anta slutsatser kring hur associationsförmågan kan försvagas genom psykedelisk musik, men jag kan konstatera att associationsförmågan verkar försvagas. Jag kan inte säga huruvida effekten kan vara av praktisk användning för att förkasta invanda associationer, och därmed upptäcka nya.

Associationsförmågan kan möjligtvis minska i samband med psykedelisk musik, men effekten tycks främst röra sig om mentala associationer mellan olika fysiska fenomen som observeras genom sinnesorganen. Jag har ännu inte upplevt att invanda tankemönster skulle drabbas av samma effekt, men jag kan rikta min uppmärksamhet på att se hur tankarna reagerar i samband med psykedelisk musik.

----------------

Fokusera inte på att finna en enda association mellan föremål som är universell, utan fokusera på att fostra en process där associationer antas och förkastas om och om igen allt eftersom verkligheten förändras. Påståendet kan vara intressant att undersöka. Jag konstaterade något liknande tidigare:

"Vägen till visdom måste vara att åsidosätta invanda associationer, och finna nya, och möjligtvis är det själva processen av att finna som innehåller visdom, och inte alls de slutsatser som finnes."

/2011/02/associationsformaga-och-den-kosmiska.html

Idea: Collaborative music creation website

It would be interesting with a website allowing people to create music and particularly electronic music in a collaborative way. Think of the collaborative aspect of wikipedia and do something similar for music. You should be able to “fork” someone elses creation and make the changes you want, and someone else can in turn fork your project.

The intelligence and the creativity of the community is not nececarely greater then the individuals abilities, but when the community gets the right means to insipre each other the communitys creative power will be greater then the single individuals power.

Verkligheten suger, och detsamma gör religion

Verkligheten suger på många sätt – ansvar och den stress som följer det, och den oro som således undergräver framtiden. Jag syftar på ett själsligt obehag, och jag menar att vi hanterar obehaget på följande vis med några anmärkningar.

Inom oss vill vi bort från den verklighet som suger, och vår tillflykt blir meditation och absolut nödvändigt: idén om en visdom som ska göra oss immuna mot verklighetens obehagliga krafter. Med kosmisk visdom ska verkligheten inte längre suga musten ur oss och vi föreställer oss att känslor som stress och oro inte längre ska påverka oss även om de uppstår.

Jag nämnde att oron undergräver visionen om framtiden för många av oss, och den undergrävda visionen av framtiden undergräver vi ytterligare med fantasin om att vi ska nå ett tillstånd där vi inte alls påverkas av orons obehag. Så, vi fantiserar om verkligheten och framtiden och tycker att den suger på många sätt, men är det reellt att fantisera ytterligare om en slags frigörelse i form av kosmisk visdom, nirvana, Gud eller whatever – tårta på tårta.

Nyttan med att sitta ”rätt” vid meditation

Är liggande ställning verkligen den sämsta meditationsställningen, och är en rak lotusställning verkligen ett krav för framgång i meditation?

Kroppsställningens egentliga roll

Låt mig spekulera. Meditation förekommer ofta i stora församlingar där mängder av individer deltar. Stora församlingar där meditation förekommer kan vara yoga-grupper, och buddhistiska föreningar och kristna församlingar. När människor samlas i stora grupper för att utföra en aktivitet gemensamt, då uppstår en gruppkultur som inhyser normer för hur deltagarna ska bete sig. En norm som kan uppstå är kravet på att sitta i en viss sträng meditationsställning. Kravet kan grunda sig i att föreningen anser att mental slapphet är ett hinder i meditation, och därmed förbjuds en kroppsligt slapp ställning som är ett vittnestecken för mental slapphet. Självklart kan den enskilda individen vara mycket mentalt alert, men om individen ser slapp ut inför andra gruppmedlemmar, då påverkas medlemmarna negativt eftersom de tror att individen även är mentalt slapp. Individens val att sitta i en slapp ställning blir ett hot mot gruppens normer.

Med grund i ovanstående resonemang misstänker jag att den strikta lotusställningen snarare är ett uttryck för gruppens normer om att sinnet ska vara mentalt entusiastiskt till skillnad från slappt. Lotusställningen är därmed inte ett medel att tjäna individens meditation i första hand, utan ett medel att tjäna den kollektiva normen. Vidare tror utomstående individer att den strikta ställningen är ett krav för att nå framgång i meditation, medan så inte behöver vara fallet.

Liggande ställning

Argumentet är att liggande meditationsställning är sämst eftersom risken att somna är övervägande. Jag hävdar att om kroppen är utvilad fungerar liggande ställning utmärkt. På morgonen när jag har vaknat och är helt utvilad, då upplever jag väldigt bra förutsättningar för meditation och jag riskerar inte att somna eftersom jag är utvilad.

Slutord

Meditation är för många en kollektiv handling, men vägen till upplysning går inte nödvändigtvis genom ett kollektiv, och därmed blir kollektivets gruppnormer värdelösa och behöver ej föras in i den egna ensamma praktiken.

Problem med att kategorisera meditationstekniker - koncentrations- och insiktsmeditation

Insiktsmeditation och koncentrationsmeditation är två vanliga kategoriseringar av meditation, men jag tvivlar på att uppdelningen är så enkel.

Koncentrationsmeditation går ut på att fokusera enbart på ett objekt som exempelvis upplevelsen i magen av andningen. Insiktsmeditation går ut på att bli medveten om de mentala sensationer som uppstår som exempelvis tankar, känslor och intentioner.

Problemet med att dela upp de två meditationsteknikerna i två kategorier uppstår eftersom de är beroende av varandra och fungerar i samnärvaro. Vid koncentrationsmeditation blir akten av koncentrationen föremål för medvetenhet och insiktsmeditationen gör sig närvarande. Vid insiktsmeditation uppstår koncentrationen att bevara medvetandet.

Kategorisering av de olika teknikerna och avsikt att fokusera enskilt på en av dem må ha en funktion, men huruvida de olika teknikerna är åtskilda rent mentalt är en annan femma. Möjligtvis luras meditatören till tron att de olika teknikerna kan utföras separat i isolation från varandra.

Pendel mellan död och framtidstro

Diverse naturlagar kommer att göra allt jag består av ogjort. Jag lever under förutsättning att jag en dag inte kommer att leva, och jag arbetar med att skapa en meningsfull tillvaro. Olika livskriser påminner oss om döden, och får oss att ifrågasätta vad som är meningsfullt. Ibland uppstår tanken att tidigare åtaganden inte var meningsfulla.

Associationsförmåga och den kosmiska visdomens väsen

Genom musiken kan jag få en ”andlig” förståelse för min existens och omgivning. Ja – psykedelisk musik är tillräckligt abstrakt och varierande för att låta sinnet göra en mängd lösa associationer som sträcker sig in i den ”andliga” dimensionen av det mänskliga sinnet. Associationerna består av abstrakta känslor och mentala bilder som ger upplevelsen av att de hör samman med min verklighetsuppfattning och självuppfattning.

Alla lösa associationer saknar påtaglig betydelse eftersom de är alldeles för vaga för att kunna förklaras. Jag kan inte övertyga dig om att mina upplevelser är betydelsefulla även om upplevelserna känns betydelsefulla. Jag kan bara antyda att associationerna känns personligt betydelsefulla eftersom de vidrör det personliga material som jag består av. Musiken lockar till abstrakta associationer – en känsla av samband – mellan olika delar av mitt personliga material. Jag upplever mig själv enligt nya perspektiv.

Men just nu finner jag musiken tråkig och oengagerande, och inget av ovanstående gör sig gällande. Ovanstående är säkert bara halva sanningen som kompletterats med kreativa tankar för att sätta saker och ting i ett sammanhang. Varför ovanstående skulle vara betydelsefullt är också oklart.

Idén om sinnet som en dörr till kosmisk visdom lockar mig till tron om att en sådan dörr existerar, men just nu känns allt enbart ordinärt och vardagligt. Visdomen nås genom vardagligheten, men en sådan tanke verkar mest göra tänkaren bekväm i att vardaglighet existerar som en verklighet enligt ett "vardagligt" mönster. I själva verket har vi gjort vardagen ytterst vardaglig genom vår tendens att fästa oss vid olika sätt att betrakta omgivningen – olika sätt att associera olika sinnesintryck med varandra. Vägen till visdom måste vara att åsidosätta invanda associationer, och finna nya, och möjligtvis är det själva processen av att finna som innehåller visdom, och inte alls de slutsatser som finnes.