Vanlig musik ger en tydlig känsla av sammanhang mellan melodier och rytmer och repetition. Som jag skrev i Aspekter av dark psychedelic trance är dark psychedelic en genre som manar lyssnaren att ständigt försöka omtolka hörselintrycken för att bilda en känsla av sammanhang, men känslan av sammanhang är ibland omöjlig att uppnå. Inslag av kaos fragmenterar de rytmer och melodier som stundvis byggs upp, och det är intressant att notera att den övriga tillvaron snart också börjar upplevas som fragmenterad. Låt mig förklara en upplevelse, som var tämligen svag, men definitivt intressant.
Efter 60 minuters lyssnande upplever jag inte längre tiden på samma sätt. För att uppleva tid verkar en förutsättning vara att sinnet upplever att ett sinnesintryck har ett samband med ett nästkommande sinnesintryck. Min vän bär ut en låda från rummet, och sinnesintrycket av den händelsen har ett samband med intrycket av att lådan nu är borta. Jag upplever att tiden går framåt när jag varseblir logiska samband som dessa. Dark psychedelic är såpas fragmenterad att upplevelsen av samband försvagas, och därför upplever jag inte att tiden ”rör på sig”. I tidlösheten är allt bara en stillsam upplevelse av olika fenomen som blottar sig.
Känslan av tidlöshet drabbar även andra sinnesupplevelser. När jag ser mig omkring upplever jag inte längre något samband mellan min vän som kom och hämtade en låda från golvet, och det tomrum som nu finns där. Följaktligen upplevs allt omkring mig som fenomen som blottar sig utan samband. Jag förstår mycket väl att det finns ett samband, men jag upplever det inte lika tydligt efter ca 60 minuter med dark psychedelic.
