Verkligheten suger på många sätt – ansvar och den stress som följer det, och den oro som således undergräver framtiden. Jag syftar på ett själsligt obehag, och jag menar att vi hanterar obehaget på följande vis med några anmärkningar.
Inom oss vill vi bort från den verklighet som suger, och vår tillflykt blir meditation och absolut nödvändigt: idén om en visdom som ska göra oss immuna mot verklighetens obehagliga krafter. Med kosmisk visdom ska verkligheten inte längre suga musten ur oss och vi föreställer oss att känslor som stress och oro inte längre ska påverka oss även om de uppstår.
Jag nämnde att oron undergräver visionen om framtiden för många av oss, och den undergrävda visionen av framtiden undergräver vi ytterligare med fantasin om att vi ska nå ett tillstånd där vi inte alls påverkas av orons obehag. Så, vi fantiserar om verkligheten och framtiden och tycker att den suger på många sätt, men är det reellt att fantisera ytterligare om en slags frigörelse i form av kosmisk visdom, nirvana, Gud eller whatever – tårta på tårta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar