Det är alltid nervöst att köpa ny utrustning. Det finns många valmöjligheter och risken att köpa fel och bli missnöjd är befintlig. Jag har dock lyckats göra ett bra första kliv på Hi-Fi-trappan, för att uppdatera min ljudutrustning. Uppdateringen är relativt blygsam och lösningen kan beskrivas som Mid-Fi, men för rådande budget och jämfört med tidigare hårdvara (Denon AH-C360) innebär investeringen en markant förbättring. Prislappen landade på 2600 kronor, och valet blev hörlurar istället för högtalare.
Komponenter
Hörlurar: Jag valde att köpa ett par Beyerdynamics DT 531 för 1100 kr. De var tydligen prisreducerade med 800 kronor. Lurarna har fått väldigt bra omdöme (länk googlesökning) för sin prisklass och de ska tydligen lämpa sig bra för elektronisk musik. Tyvärr verkar produkten ha gått ur produktion, och återstår i begränsad upplaga.
Förstärkare: Ljudsignalen från datorn är inte den bästa, och för att pressa ur det bästa ur hörlurarna kan en förstärkare användas. Jag köpte specifikt en hörlursförstärkare – Pro-Ject Head Box II – som känns pålitlig med sitt tyska ursprung. Den får också bra kritik i en viss forumdiskussion.
Kabel: Audioquest Mini-1 Solid Long-Grain Copper RCA
Det finns kabel-noja inom HD-tv marknaden – folk köper dyra kablar för att få inbillad förbättring. Hur det står till på ljud-marknaden vet jag ej. Nåväl, en bra kabel från ljudkällan till förstärkaren garanterar att signalen levereras i så bra skick som möjligt.
Motivering till val av utrustning
Bra hörlurar kan ge bättre ljud än högtalare i samma prisklass (wikipedia), och för att skona grannarna valde jag hörlurar. Gällande förstärkaren fanns det en dyrare variant – Head Box SE II – som lämpade sig för spelning vid hög volym. När volymen blir för hög i Pro-Ject Head Box II övergår den till ett annat register varav basen ändrar karaktär (enligt försäljaren). Det fenomenet skulle inte uppstå i den något dyrare förstärkaren, men jag valde den billigare modellen eftersom jag inte använder förskräckligt hög volym. Kabeln köpte jag främst eftersom jag saknade motsvarighet, och inte orkade jämföra med alternativ.
Hi-Fi-konsumentens dilemma
Jag vill givetvis ha det bästa, men begränsningar måste sättas i relation till budget och behov. Konsumentens dilemma är att det alltid finns något bättre. Oro uppstår över att det som köps inte är ”lika bra som den lite dyrare komponenten” och en tanke som lätt följer är: ”det är ju bara lite dyrare, visst kan jag betala”. Jag märker hur jag påminner mig själv om att besinna mig, och tänka rationellt.
Musikfantastens dilemma
Det är allt för lätt att bli överkritisk och analysera ljudupplevelsen i detalj, och därmed förlora helhetsupplevelsen av musiken. Musikupplevelse kräver att släppa alla tankar och låta själen gå förlorad i rhythm och melodi, men det är svårt om tankarna hela tiden fixeras vid ljudkvalitet. Faktum är att bra ljudkvalitet ger musiken starkare karaktär och därmed förbättrad upplevelse, och det är vad jag ute efter. Samtidigt hamnar musiken lätt i skymundan när intresset för utrustning och kvalitet ökar, och det vill jag undvika. Kritik och analys av ljud fyller en funktion när ljudsystem provas och bedöms före inköp, men tids nog måste det kritiska sinnet avta för att låta själen gå förlorad i musiken.
Slutord
Jag älskar musik för musikens skull, men det är stundvis lika njutbart att sjunka in i ljudbilden från ett bra ljudsystem. Den nya utrustningen ger ett ”luftigt och fylligt” ljud. Gräset är grönare på andra sidan – det finns alltid bättre utrustning att investera i, och det är lätt att kritisera ljudupplevelsen och jämföra med, eller fantisera om bättre produkter, men förmodligen har jag lyckats förbättra utrustningen och kan nu njuta av bra musik i en skön utrustning utan att låta sinnet gå förlorat i kritik och analys.
Jag har nog inte riktigt lyckats vänja mig vid ljudet, men har inte heller lyssnat allt för mycket på grund av olika omständigheter. Jag märker att en klarare ljudbild inte nödvändigtvis ger en bättre upplevelse. Eftersom hörlurarna "är bra" kritiserar jag ljudet allt för mycket och lyckas där med inte lyssna naturligt. En kan fråga sig om de verkligen är så bra om man inte fassnar för dem från början. Vänja sig vid ljudet ska inte vara nödvändigt, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar